Fimpar och vuxenpiss…

Fimpen låg där och guppade i skummat mörkt gult piss i en toalettstol på en konferensgård någonstans i Bohuslän. Jag var där på ett av mina första träningsläger på a-lagsnivå och bodde med en äldre ledare som var storrökare, stordrickare och ganska gammal. Han hostade, luftrören rosslade och spottade upp otäcka högar av klet som klamrade sig fast i de antagligen få flimmerhår som fanns kvar. En trots allt vänlig man som på nätterna kravlade sig upp till toaletten för att pissa ut den här mörkbruna sörjan av kvällens öl och spritkonsumtion. Den låg sedan kvar tills jag dök upp på morgonen och spolade rent toalettstolen. 

Ganska länge trodde jag att den där mörka urinen tillhörde den vuxna världen. Att när man blev äldre så blev pisset mörkare. En absurd tanke men det blev ju aldrig så när jag gick på toaletten som tonåring. Det här var långt innan fotbollen tog in kostrådgivare som tjatade om vätskebalanser, kolhydrater och dessutom hade långa monologer om hur man borde leva sitt liv som idrottsman. På den här tiden åkte man på träningsläger och tränade två gånger per dag, drack öl och spelade kort på kvällarna. Man spelade en eller två matcher och avslutade allt med en riktig dyngfylla på det som kallades ”frikvällen” där inkilningar och sådana där fånerier utfördes. Det var ”standard procedure” de där åren.

Alkohol var ju så mycket vanligare förr. Läger handlade lika mycket om att kröka och jaga brudar på lokaler runt om i Sverige. Det såg likadant ut ända upp på allsvensk nivå även om lägren i eliten oftast hölls utomlands. Som ung blev man fostrad in i de här strukturerna och därför ”vuxen” i sitt beteende ganska snabbt. Jag var 15-16 år när jag kom in i a-laget. Då drack jag inget tillsammans med lagkamraterna. Bara privat med andra polare. Men innan jag fyllde 18 år hängde jag med ut på stans nattklubbar. Vakterna visste att jag var för ung men lagkompisarna lovade att ta hand om mig även om jag var väldigt bra på att ta hand om mig själv. Jag hade fördelen att bli lugn och skötsam i min fylla. Det syntes inte alltid att jag var full. Oftare var det några av mina kamrater som betedde sig dåligt. Nästan alltid samma personer med dåligt ölsinne.

Nu vet jag egentligen inte vad allt det här med fyllor och alkohol har med ett bli vuxen. Det är väl mest sorgligt på nått sätt. Jag vet bara att inte förrän någonstans efter 25-års åldern så reflekterade jag över att den där mörk-gulbruna urinen som nu fanns i min toalett när jag satt där med tungt huvud och vinglig blick var densamma som hos min gamla rossliga lägenhetskamrat. Trots att det inte guppade någon cigarettfimp under mig så kändes det på något vis lite vuxet. Ungdomskroppen med ständig perfekt vätskebalans och nästan genomskinligt piss var borta.
Jag hade blivit stor nu. Bakfull på en toastol med skummat gammelpiss där nere i klosetten.
Kan det bli mer poetiskt…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s