Jaget i laget… En individualist i en värld av grupper.

En man står ute på en grusplan en varm sommarnatt med flaska öl i ena handen. Han står ensam och ser upp mot himlen. I tystnaden och sina egna tankar. En bit bort, inne i huset, pågår festen. Dansen har exploderat och festdeltagarna lever ut i ett vilt party. 

Den här mannen skulle kunna vara jag. På flykt ifrån det sociala och trivsamma kaoset där inne bland de andra. En andningspaus för en man som måste dra sig undan ibland. Men det kan även vara väldigt många andra som behöver liknande pauser.

Idag publiceras min NA-krönika och jag fullföljer här mina tankar från den som blir än mer personliga. Jag funderar över att leva ett liv i grupp när man egentligen är en psykologisk individualist. Men mitt beteende blir förståeligt när man läser om Susan Cain som jag skriver om i krönikan. Den introverta sidan av mig som måste dra sig undan det sällskapliga grupplivet då och då när det påfrestar som mest.

Jag påminner mig själv om stunder på träningsläger med mina fotbollslag då jag dragit mig undan till mitt hotellrum för att i tystnad ligga och läsa en bok. Eller i mindre tystnad med musik i hörlurarna. Fast ensam. Jag tänker mig tillbaka till långa bussresor där jag stängde ute alla för att i egna tankar sitta och se ut genom fönsterrutor över svenska skogs- och åkerlandskap. En mental ensamhet mitt ibland gruppen. Faktiskt en god egenskap som många skulle behöva träna på.
Jag tänker också på alla gånger jag dragit mig bort från fotbollsgruppen för att ge mig ut på tur i olika städer eller turistorter för att i stillhet få gå omkring och fotografera eller sätta mig på ett fik och se på folk, läsa eller skriva. Ibland har jag velat leva mitt i gruppen, tillsammans med alla men lika ofta har jag älskat att dra mig undan och reflektera över livet, mig själv och det som händer runtomkring.

Dom som känner mig väl vet om de här dragen och låter mig vara och vet att jag snart dyker upp igen när jag är redo. De som inte känner mig kan nog bli skrämda och tycka att jag är lite av en asocial kuf. Ibland är det jobbigt för mig själv, för ibland har mina steg ut ur gruppen kopplats till nedstämdhet där tunga droppar faller över mina axlar medan jag går blåsiga och regniga gator fram. Eller också är det bara jag som då beskrivit det som ett problem då det egentligen enbart är ett sätt att ladda batterierna, omgruppera tankarna för att sedan ge sig ut i verkligheten igen. Som man förr eller senare alltid behöver göra.

En god vän menar att det här ämnet är en föreläsning i sig själv. Hur man bevarar jaget i laget. En historia om en man som gärna valde blå t-shirt när alla andra hade röd under matchdagsresor och träningsläger. En revoltör i det tysta, i det lilla. En individ i en värld av grupper…

 

 

2 reaktioner på ”Jaget i laget… En individualist i en värld av grupper.

  1. Läste du DN:s artikel om podcasts idag? Gillade Martin Ingvars beskrivning av ”den inre loopen” att hjärnan under tysta promenader provkör allt den lärt sig, vi experimenterar med tankar. Tror det är en god förmåga att vara i den inre loopen ibland och trivas där.

  2. Tjena! Kul att se dig här. Jag missade den texten idag. Får jaga upp den i morgon om jag kommer ihåg det:-) Men den inre loopen låter som en bra idé. Eller en god plats att vara på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s