Att färdas genom tomhetens land…

IMG_4722

Ibland blir jag feg och vill sticka ifrån allt ansvar som man onekligen har här i livet. Vissa dagar står just livet mig upp i halsen. Vardagens enahanda to-do-lista som hänger på axlarna som en säck sand. Ibland vill jag bara sugas upp av vinden och flyga iväg. Helt okontrollerbart och landa där vinden tycker att man borde landa.

Det är därför jag gillar att resa. Alltså själva resan. Ett tåg på väg mot Helsingborg, ett flyg på väg mot Asien, en stor passagerarbåt mot San Sebastian. Timmar av väntan någonstans. I tiden från plats A mot plats B kan jag ingenting göra. Jag är i händerna på någon annan, på några andra. Jag kan bara låta tiden gå. Att sitta där och omfamnas av sina tankar. Lita på de som tar mig framåt. Med ett glas vin, en kopp kaffe, och se ut genom ett fönster. Just där och då kan ingen nå mig. Jag är fri från måsten och förväntningar. Jag färdas genom tomhetens land där jag gör vad jag vill. Inga krav, inga förhoppningar…

 

Annonser

Sommarens sista suck…

IMG_4870

Det är verkligen slut nu. Sommarens sista suck som var så lång att den höll hela vägen in i mitten av september. Jag försökte sitta ute på verandan idag på landet. Solen lös som vanligt. Men blåsten svepte in över mig, så gjorde även små rödbruna björklöv och tallbarr. Men under filten var det rätt skönt. Och gasolvärmaren värmde ryggen ett tag innan vinden började bråka med den. Jag tog en whiskey fast klockan bara var ett. Det får man på landet. Av någon anledning. 

Nere på festplatsen stod midsommarstången kvar. Kransarna hängde snett och björkriset och blommorna runt stången var sedan länge torra och blodbruna. Om någon vecka stänger man av vattnet i stugområdet och då är verkligen allt slut. För de flesta här ute på landet men inte för mig.  Jag kommer att återvända senare i höst, i vinter, i vår och fram tills kranarna slås på igen. Men nu slås dom snart av. Då åker alla utom några få åretruntboende hem.

Nere vid vattnet ligger de små plastbåtarna på land över dött gräs och förmultnad vass. Jag plockade upp vattentermometern vid bryggan. När jag sänkte ner den i vattnet i våras var det 17 grader i vattnet. Nu glömde jag titta på den. Hästarna går kvar i sina hagar men korna från i somras är borta. Solen lyser över mig när jag går på hundpromenaden. Men det blåser kallt.  Jag har haft ett slitsamt år så här långt. Den underbara sommaren har smekt mig en aning men annars tungt, tungt, tungt…