En fejk för den goda berättelsens skull?

BildDen officiella historien är att jag inte hade läst en bok innan jag som 21-åring fick Gudfadern i min hand. En tjock jävla pocketbok med bokstäver som små muslortar. Trodde aldrig att jag skulle ta mig igenom den men föll handlöst in i berättelsen och plötsligt var jag nykär i läsning. Det är den storyn jag drar när jag då och då är ute och talar om sambandet mellan skrivande och läsande. Hur viktigt det är för språket, för kommunikationen, att läsa romaner. Men även hur häftigt det är när man hittat koden till läsningen och hur berikande det är. Sade han pretentiöst och undervisande…

Så plötsligt dyker ovanstående fotografi upp och slår hela den perfekta dramaturgin i kras. Pelle Blohm som trettonåring på ett flyg mot Los Angeles USA 1980 läsande en bok. Tada… En fejk för den goda berättelsens skull?
Nja, nu ska vi inte vara för hårda mot den gode Blohm för jag misstänker stark att det där är en Franz Beckenbauer biografi som jag bestämt kommer ihåg att jag läste då. Det var där i den boken sanningen skrevs om att Västtyskland alltid presterar bäst när alla är osams, bråkar och lagkemin frätt sönder totalt. Det var på den tiden de alltid vann. Numer är dom snälla och spelar fint men dom vinner sällan. Har däremot ingen aning om dom läser romaner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s